Thomas “Bulan” Berglund – från uterinken i Piteåbygden till folkkär guldtränare

Det finns personer som på ett särskilt sätt fångar en plats själ — och Thomas "Bulan" Berglund är en sådan för Piteå. Född i en liten by utanför staden, fostrad på uterinkar och landhockey, har han vuxit till att bli en ledargestalt i svensk ishockey. För oss i Piteå är hans resa inte bara en idrottshistoria; det är en berättelse om hur en lokal kultur av hårt arbete, lojalitet och föreningsengagemang kan skapa ledare på högsta nivå.

En bakgrund nära hemmaplan

Berglund tog sina första seniorskridskor i Piteå HC i slutet av 1980‑talet innan flytten till Luleå 1988 – ett steg som så många unga pitebor drömt om. Som spelare var han känd för sitt kompromisslösa slit som center, sin intensitet och förmåga att sätta laget först. Under 17 säsonger i Luleåtröjan blev han en bärande pjäs, och 1996 var han en av de som hjälpte klubben till det första SM‑guldet. Den resan — från lokalt juniorspel till guldjubel på nationell nivå — är lätt att känna igen för många i vår kommun: för de flesta av oss börjar stora saker i de små föreningarna.

Vad han gav tillbaka till Piteå

När Berglund avslutade spelarkarriären 2005 valde han att starta tränarbana hemma i Piteå. Det var ett tydligt statement: att ta med elitrutiner och kravställning tillbaka till den lokala miljön. Hans första tränaruppdrag i Piteå HC (2005/2006) tillsammans med Jonas Rönnqvist gav fler än resultat; det gav en kulturförstärkning. Lokala ungdomar fick möta en ledarstil som präglades av tydlighet, arbetsmoral och kollektivt ansvar — egenskaper som blivit signum för vad många i Piteå kallar ”Bulan‑andan”.

Betydelsen för föreningar och unga ledare

Berglunds karriär har fungerat som inspirationskälla för både spelare och ledare i vår kommun. Några konkreta effekter:

• Piteå HC stärkte sin trovärdighet som utvecklingsklubb när en profil som Berglund valde att börja sin ledarkarriär där.
• Flera unga tränare i regionen pekar på hans ledarfilosofi — "laget före jaget" och fokus på arbetsinsats — som en modell att efterlikna.
• Den ökade mediebevakningen när Berglund jobbade i Piteå bidrog till att fler fick upp ögonen för Piteås hockeymiljö, vilket i sin tur hjälpt spelarmobilitet och rekrytering.

Gulkorn, kuriosa och vad som gjort honom särskild

Det finns många små berättelser som fångar Berglunds karaktär och som pitebor älskar att återberätta. Några av dem värda att nämna:

• Han kallar sig själv alltid ”Piteabo i blodet” — även efter årtionden i Luleå och uppdrag i andra städer.
• Från att ha varit en spelare som kunde hamna i konflikt till att bli en tränare som belönas med SM‑guld, är hans resa en dramatisk båge som visar att utveckling går att göra även efter tuffa perioder.
• Trots sin norrländska uppriktighet nämner han internationella förebilder som Pep Guardiola när han talar om lagbygge och kommunikation — ett oväntat men bra exempel på hur han hämtar inspiration brett.
• Han har offentligt betonat vikten av att kunna be om ursäkt som ledare — en egenskap som gjort honom populär bland yngre spelare och förebilder för lokala tränare.

Aktuellt läge och vad framtiden kan föra med sig

Under 2025 vann Berglund SM‑guldet som huvudtränare för Luleå — ett ögonblick som gav honom både nationell erkänsla och lokal stolthet i Piteå. I skrivande stund (säsongen 2025/2026) har Luleå meddelat att han lämnar sitt uppdrag efter säsongen, och rykten pekar på möjligheter utomlands, bland annat i Tyskland. Oavsett nästa adress kommer hans namn att fortsätta vara en stolthet för Piteå: en påminnelse om att föreningskulturen här kan föda ledare som når längst.

För oss i Piteå lämnar Berglund ett arv som handlar om mer än vinster: det handlar om att vår lilla föreningsvärld, våra uterinkar och vår vilja att arbeta hårt tillsammans, verkligen kan skapa profiler som påverkar svensk hockey. Och när nästa generation tränare och spelare från Piteå tar sina första steg på rinken finns det en god chans att de gör det med ”Bulan‑modellen” i ryggsäcken.